Jag har funderat lite och kommit fram till en sak. Jag ser fram emot att bli pensionär! Tänk att kunna sitta och inte behöva oroa sig för saker eller tänka på vad klockan är på kvällen utan kunna kolla på de där sena programmen som man verkligen vill se utan att dagen efter vara en zombie. Tänk att inte behöva fundera på hur man ska hinna allt, man har ju liksom hela dagarna på sig att göra saker. Så skönt. Det kanske är det hela livet går ut på, att leva och sedan börja det riktiga livet som pensionär. Kanske, kanske inte..hur ska man veta?

Sitter iaf just nu och väntar på att Mina ska gå in på datorn och svara på mitt meddelande på facebook om imorgon (hon svarade just genom att ringa, men jag orkar inte ändra meningen :P). Mina killar spelar ju en av de viktigaste matcherna då och jag börjar minsann bli lite nervös. Hade en plan att inte titta på matchen så dom för en gångs skull kan vinna eftersom dom aldrig gjort det när jag tittat förut. Sen kom Mina och sa att ett gäng skulle kolla och undrade om jag ville med (eller jag tolkade det som det iaf...). Kan ju gärna inte säga nej när jag bara sett en match den här säsongen och det var den mot Ajax förra veckan. Och dessutom är Higuain tillbaka och ska spela. Gull liksom. :) Har kommit till slutsatsen att det är plågeri mot mig själv att inte se matchen. Så, om det blir nåt så är jag ruskigt på! Jag behöver mina killar nu, och jag behöver en seger. Speciellt en mot Barcelona. Så, Hala Madrid! ;)



Goodnight and Goodbye