Make believing is hard alone

Jag måste berätta om en dröm jag hade natten till gårdagen. Haha. Jag dör. Det var matchdag och dags för Real att spela mot Sevilla (som de ska idag). Mourinho hade druckit lite för mycket och var aningen full. Jag var där och var den som fick ta hand om honom för att han inte skulle bli utvisad och skämma ut hela laget och alla Madridistas (bland annat mig själv!). Ingen annan verkade inse hur illa detta var. När jag fått honom till sin plats var jag tvungen att få någon som satt där och inte skulle spela från start att ta över efter mig då jag inte fick sitta med där. Ingen ville lyssna. Den enda jag fick kontakt med var Higuain. Han lyssnade och förstod, vilket var konstigt då jag pratade svenska och han spanska. Haha men men, vi förstod varandra perfekt. Hmmm, ah och han var självklart mer perfekt i min dröm än han är i verkligheten vilket är himlans svårt. Det var fint. Gull.
Drömmen fortsatte sen, men då var jag här i Örebro och såg matchen. På storskärmen visade de då ett reportage om Ramos gjort av Anna Brolin. De visade hur de sprang runt under kvällstid på en upplyst fotbollsplan i slowmotion. Haha. I bakgrunden berättade några kommentatorer om hur Anna inte alls gillat Ramos innan hon träffade honom och insåg att han var den mysigaste människan på denna jord. Aw. Haha, drömmar är roliga ; )

Igår var det tänkt att jag skulle träna lite och skriva klart mina analysuppgift. Det gick inte som planerat. Istället åkte jag med Ia, mormor & morfar för att käka lite lunch och sedan fortsätta hemhem och sitta där för att skriva klart analysen. Först när det var en kvart kvar till inlämning kom jag på exakt hur jag ville fördjupa mig i uppgiften och skulle få ihop det så det skulle bli sjukt bra. Dock hann jag ju inte fixa det då eftersom Oliver i torsdags förklarade att han skulle sitta på blackboard och övervaka att alla analyser kom in. Haha. GOSH! Självklart var han inte seriös, men jag ville allt ha in den i tid. Nu blev den för kort och inte alls någon fördjupning i det hela. Jag bara upprepade i stort samma mening hela tiden. Usch vad missnöjd jag är! Och så kommer Oliver sitta och gå igenom det inför alla i gruppen jag hamnar i. Dööööööö nu liksom. Av någon anledning är jag helt hundra på att Oliver är super sträng och kommer total såga allt jag gör. Både min analys och mitt manus. Jag vill bara försvinna genom marken bort, bort, bort.  Vi får se. Det kanske går. Hmm. Får oroa mig EFTER jul och nyår. En sak i taget. 

62 sidor lästa av manuset till Juno, som jag för övrigt såg filmen för första gången igår. En Oscar för manus. Helt okej enligt mig. Det känns verkligen som att jag ligger i bra tid inför seminariet på onsdag. Tror banne mig jag hinner med sista Lösnummermötet innan jul på måndag. GULD!

Goodnight and Goodbye

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0