I denna ljuva sommartid, och allt vad det innebär

Jag tar en snabb titt genom fönstret och funderar ett ögonblick om jackan ska på eller inte. Tillslut bestämmer jag mig för att den nog får sitta på trots allt, det är ju bara att ta av sig den om inte annat. Jag öppnar dörren och tar första steget ut på verandan. En små kylig atmosfär når mig utan att det är kallt. Jackan gjorde sin rätt trots allt. Väl i bilen och en bit på väg möts jag av en tjej som kommer cyklandes i linne. Bara tanken får mig att rysa. Sen tänker jag ett steg till och inser att det kanske är smart att bara åka i linne, solen skiner ju trots allt trots att den där nattkylan inte helt lagt sig än.
På jobbet är allt stillsamt och de som inte är på semester har en längtande blick i ögonen. Jag slår på datorn och kollar runt lite här och var på nätet. Plötsligt kommer jag till en sida där en tjej skrivit enkelt om några saker hon vill göra nu när det är sommar. Äta glass, äta bullar med saft, känna lukten av havet och åka ut på bilsemester. Att se solen gå ner bakom bergen och sitta ute halva natten med männiksor man tycker om efter en måltid från grillen. Att tvingas springa över halva stan för att regnet öser ner och fundera på varför vi inte tog oss till Marieberg istället. Sitta på en uteservering och äta kladdkaka. Allt sånt där som kommer direkt upp när tanken på sommaren infinner sig. Plötsligt känner jag det knytas i magen. Allt sånt där hade jag glömt bort och på så vis inte ens tänkt på att man måste göra. Plötsligt slog det mig att vi ju faktiskt är i denna ljuva sommartid. Tänk vad lätt det är att glömma bort när man sitter instängd på ett kontor hela dagarna. Visst har jag varit fullt medveten om att sommaren blomstrar ute, men varit så fast vid mitt mål att jag inte ens funderat på vad det innebär...

Innan veckan för skolstart infinner sig hoppas jag att jag fått smaka på bullar med saft och känt den där känslan av att svettas i en varm bil hela dagen för att mormor vill åka till den där staden som tar en hel dag att åka fram och tillbaka till, som jag egentligen inte vill åka till men känner mig så glad att jag ändå följde med när jag väl varit där. Med andra ord, bara känt gräset mellan tårna och att det faktisk har varit en sommar 2011 också.

Goodnight and Goodbye

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0