Nu sitter den. Ingen återvändo. Inom den närmsta veckan kommer jag få leva med plast runt armen, men sen så. Jag får inte klia på det så sårskorpan lossnar för då kan den förstöras. Dock tror jag aldrig jag varit så försiktig tidigare så det ska nog gå bra ;) Jag börjar bli orolig för att jag ska tröttna och funderingarna kring "passar det verkligen mig" har redan dykt upp i huvudet. Men NEJ, de tankarna måste bort. Jag är nöjd.
Kan meddela att jag inte svimmade och var inte ens påväg att göra det. Var inte alls så farligt som jag föreställt mig. När nålen var påväg mot skinnet höll hjärtat på att hoppa ur, men det gick bra. Vincent var väldigt trevlig och allt gick bra. Muy Bien. Now I'm scared for life.

Goodnight and Goodbye