En sak jag älskar med film är hur den kan få oss att känna. En komedi får oss att skratta. Ett drama kan ibland få oss att gråta. En skräckfilm kan få oss att bli rädda. Ja, ni förstår vart jag vill. Om man nu sitter en kväll och inte vet vilken känsla man vill känna och därmed inte kan välja film säger jag bara en sak. Se What to expect when you're expecting. Den vände så många gånger känslomässigt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Ena stunden satt jag och skrattade, i andra var det så sorgligt att jag nästan grät. Så var det några stunder de där tårarna nästan kom ändå, men då av glädje. Det var helt klart ingen vanlig komedi. De visade inte bara de bra sakerna, utan även vad som kan gå fel. Allt är inte walking on sunshine. Ibland går det bara fel. Usch. 

En annan sak jag älskade med filmen var skådespelet. Det var två scener som verkligen berörde mig och i båda stannade jag upp och tänkte på hur bra de skådespelade. All cred till Anna Kendrick och Jennifer Lopez för de scenerna. 

Dock var det några mindra bra saker också. Det där med att den ger tusen olika känslor blir även lite dess fall. Då den går över till mer sorgligt är det som hela estetiken i filmen ändras. Det blir inte sammanhängande. Den är bra när den är en rolig komedi. Den är bra när den är mer sorgligt drama. Tillsammans blir det lite rörigt. Men som sagt, den lyckades påverka mig ändå.