Nu kommer det. Det stora inlägget om Melodifestivalen. Det känns som att jag måste, annars kommer jag snart hoppa på varensa människa jag träffar som säger något om att YOHIO skulle vunnit. Och nu får ni inte ta detta fel. Jag vill inte säga till någon hur den ska tänka och att dess känslor är felaktiga. Absolut inte! Då är jag väl helt fel person att prata. Jag vill bara skriva ett inlägg som kanske kan öppna folks ögon lite och se varför det är så himla bra att vi skickade Robin istället för YOHIO. 


Sedan resultatet kom och Robin fick ta emot sångfågeln har jag sett så otroligt många hatkommentarer om vilken skandal detta är, hur SVT har konspirerat för att de inte vill att vi ska vinna Eurovision igen och hur fel det är att några medlemmar i en jury ska avgöra vem vi skickar. För det första: lugn! Andas djupt. De där känslorna kommer halvt ta livet av er, tro mig för det har hänt mig fler än en gång. Och tänkt nu logiskt. Robin fick trots allt näst flest röster av svenska folket vilket betyder att alla svenskar inte alls hatar honom. En väldigt stor del älskar honom! Om det varit så att David Lindgren vunnit som fick minst röster av svenska folket hade jag förstått denna ilska. Men nu? Lägg då också till att de där medlemmarna i juryn hellre ville se åtta andra bidrag i Eurovision än YOHIO. Det är ganska mycket. 

Och då till alla som säger att det just bara är några medlemmar i en jury som bestämt vem vi ska skicka (vilket vi ju just sagt det inte är eftersom Robin faktiskt fick bra med röster från svenska folket också). Om man ser till kommentarer på facebook och på ESC:s hemsida innan finalen så säger fansen likadant. Majoriteten ville se Robin, även om det var väldigt delat. De flesta hade med Robin som ett namn de kunde tänkte sig. Få sa YOHIO. Många fler poängterade att YOHIO bara är en kopia av The Ark, en del sa till och med att det är en dålig kopia av The Ark. Nej, YOHIOS stil i stort är inte som The Ark, men det han gör på sina tre minuter han har på sig att vinna röster så är otroligt lik The Ark. Både stil och låtmässigt. Det går inte att komma ifrån. Om han istället visat mer av den stil han annars har tror jag att Europa hade haft en annan syn på det hela. 

Och så kommer vi till att alla säger att det ändå måste vara svenska folkets val (återigen - Robin fick trots allt näst flest röster!!). Jag ber er se tillbaka till 2010. Vad hände? JO, vi hade endast en internationell jury och de var väldigt säkra på vem de vill se i Eurovision: Sarah Dawn Finer. De ville inte se Anna. Svenska folket däremot förälskade sig i den oskyldiga flickan i sneakers och klänning som sjöng om sitt liv. Svenska folket fick sin röst hörd och Anna skickades till Europa. Väl där tog vi oss inte ens till final, för första gången i historien. Efter klagade svenskarna på att Björkman borde avgå för han visste minsann inte vad Europa ville ha. Låt mig poängtera här att Björkman FÖRSÖKT visa vad Europa ville ha genom den internationella jurygruppen. Det var vi, det svenska folket, som valde att inte lyssna och istället skicka Anna. Det var vårt fel, inte Björkmans. De kommande två åren fick den internationella juryn större plats. Vi lyssnade på dom. Det slutade med en tredje plats och sedan en vinst. Fantastiskt! Exakt vad är det i detta som gör att så många klagar på att den där internationella juryn inte vet vad den pratar om och att det är svenska folket som ska välja? 

Jag kan lite snabbt informera om att Sverige har klättrat i oddslistan efter att resultatet blivit klart. Han har klättrat så mycket i listorna att han har börjat bli ett hot mot favoriterna. Nu tror ju inte jag att Robin tar hem allting igen, men jag tror han kan ge Sverige den bästa chansen av de vi hade att välja på. Och till alla som säger att vi aldrig haft en så opersonlig vinnare: är det opersonligt att bli så glad och chockad att man knappt vet vart man är. Då man fäller tårar av glädje. Då man beskriver hur mycket vinsten betyder. Då man kanppt kan sjunga för man är så fruktansvärt rörd och glad. Är det att vara opersonlig? Är det verkligen personligt för svenskarna att stå helt oberörd med ett kallt hjärta? 

Vad vill jag då säga? Skärpning Sverige! Varför är det alltid så himla mycket lättare att hata i detta land än att öppna ögonen och se sanningen? Se vad som är bra i det som ges? Är det inte fantastiskt att en från Andra Chansen tar sig tillbaka och vinner allting? Är det inte fantastiskt att Robin vinner allt då Bard också varit med, då Bard suttit och vecka efter vecka klagat på Robins stil? Är det inte kul att det blev just Robin? 

Enligt mig alltså: rätt låt vann! Och ibland blir jag så ledsen att jag inte har skrivit ner min tippning innan så alla sedan kan se att jag haft rätt. Haha. Men min mamma och syster vet. De krönte mig till Mello-drottning igår och tyckte det var mindre kul att jag fick som jag sagt att det skulle gå. Tack för mig!

Goodnight and Goodbye