Åh, hjärtat brister ju nästan ibland. Speciellt då de där små sakerna händer. Även om man inte personligen tar del av det så finns det där. Som ni kanske har hört så blev matchen igår något av ett helt annat slag. I andra halvlek kunde jag knappt inte se för jag fick sånt tryck över bröstet. Haha. Jag vankade lite fram och tillbaka här i lägenheten. I början hade Higuain två målchanser som han tyvärr missade. Sen gjorde Barcelona två mål samt Ramos ett, men Ramos mål blev bortdömt (nu efter då man vet resultatet är jag så sur över det målet så jag vet inte vart jag ska ta vägen!). I andra halvlek sen tog Real igen och gjorde även de två mål. Det visar på det Real har bevisat hela säsongen, nämligen att de kämpar till slutet. De har sagt att de kämpar för fansen. Söta. Sen blev Ramos utvisad för han pratade för mycket. GOSH! Vad jag hatar när han gör så. Jag tror kommentatorn sa något om att han var den spelare som blivit utvisad och fått kort flest gånger för prat. Skulle inte förvåna mig. Ibland vill jag slå till honom, fast att jag älskar honom ; )

Det var ju inte alls det jag skulle berätta. Haha. Den lilla saken som nästan fick mitt hjärta att brista (efter att det halvt gjorde det igår) var att spelarna hade med sig en tårta och sjöng för Mourinho idag på träningen då tränaren fyller år. Grattis till honom! Jag älskar de där småsakerna. Det behövs liksom inget mer än så. Det behövs inte massor med presenter eller fina middagar eller sånt. Allt som behövs är en gullig gest. Det tycker jag detta var. Att det sen var Ramos och Casillas som kom ut med tårtan tycker jag blev ännu starkare då det har ryktats om att de två och Mourinho har bråkat lite på senare tid. Skönt att det inte verkar vara så farligt ändå. PUSS!