Känslan att se sista matchen. Höra Bernabeus sång. Det ger mig gåshud även när jag bara ser det på TV. Tänk att vara på plats. Efter matchen släcktes hela arenan ner och fansen tände lampor på läktaren. Det gjordes iordning på planen. Sen sjöng en känd tenor Madridsången. Sen kom spelarna presenterade en efter en. Om jag varit på plats hade känslorna tagit över, de gjorde ju nästan det här hemma. I det ögonblicket bestämde jag mig. Jag ska inte spara pengar för att få se El Clasico eller vilken match som helst. Jag ska inte spara så jag måste åka nästa säsong. Jag ska spara så närsta gång de vinner och nästa gång de firar ska jag stå på den där arenan och låta känslorna ta över. Tänk er det som första gång jag får se dem spela... <3


Firandet var dock inte vara glädje. Det slutade i sorg. I att jag låg på golvet och kippade efter andan. Real har ofta fått tårkanalerna att fyllas, men det är nog bara någon enstaka gång tårar faktiskt runnit ner för kinderna. Ikväll var en av de gångerna. Jag kunde inte hålla dem tillbaka. Varför? Ramos tog micken och pratade. I slutet presenterade han på så fint sätt Higuain och tvingade honom att säga några ord. Innan han gav upp micken fick han alla att sjunga "Pipita" och hoppa runt. När Higuain sen fick micken och pratade lät det också så fint. Men det var hans avslutande ord som fick mitt hjärta att stanna för ett ögonblick. Som fick mig att önska att min hörsel är den sämsta någonsin och min spanska likaså. Det han sa, i mina öron, var "Jag kommer lämna". Jag vet att Real har kämpat för honom. Jag vet att fansen fortfarande gör det. Jag kommer inte sluta hoppas. Men just nu känns det som att något tagit en del av mitt liv och dragit det ur mig. Stampat på det. Som att bli lämnad. Ni som följt mig under dessa fyra år vet nog hur mycket han betytt för mig. Tankarna börjar snurra. Han kommer inte vara den enda som lämnar mitt liv. Just nu har jag ett "kommer jag någonsin bli glad igen"-ögonblick...

Jag vet, det kanske är lite patetiskt att bli så känslosam, men jag måste skriva av mig för att försöka lämna det. Jag är sån. Jag blir så. Men snart mår jag nog lite bättre.. :)

Goodnight and Goodbye