We will not escape this

Att bli lugnad igår var nog det bästa som kunde hända. När jag är stressad och får panik stänger jag av det stressen och paniken kommer från. Jag har nästan inte kunnat jobba någonting av den anledningen. Nu när jag tillät mig själv att luta mig tillbaka, ta ett djupt andetag och inte låta det bli så allvarligt har jag verkligen kommit igång. Den work-in-progress jag lämnade in har hjälpt mig oerhört mycket och jag tackar för att Åsa gillade den. Jag har nu skrivit inledning, metod och börjat på resultat. Bara att skriva klart resultatet samt göra referenslista och diskussionen. Jag vet, det största jobbet kvar, men det känns som jag har ganska bra koll på det ändå. Tack vare att jag tog Bordwell/Thompson känner jag mig hemma. Tänk att jag en dag skulle vara så tacksam över att alla i nästan alla kurser envisats med att vi skulle läsa något av dom. Haha. Skönt att veta att jag har användning av det. 

Jag är lite sugen på att åka till Lindesberg ändå. Elin hjälpte mig lite med en sökning och då blev jag lite extra taggad på att åka dit. Hmm. Men jag vågar inte, jag brukar ju kunna få en rush ibland på kvällen. Om jag ska åka måste jag göra det nu. Blir nog inte bra. GAH! Nej, jag kör på forskningen. Skräckfilmskväll får bli någon annan gång. 

Hoppas ni har en fin alla helgons dag och tänker på de som inte finns med oss längre.
Goodnight and Goodbye

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0