Referenser

Jag tycker det är jättejobbigt att fråga om referenser. Tänk om den man frågar egentligen tycker att man inte alls gjort ett bra jobb. Jag skulle tycka det var svårt att säga nej. Och hur tar man ett nej? De kanske inte vill vara referens av någon annan anledning och så tror man att det är ett nej för att man har gjort något dåligt. Självkänslan sjunker och så kommer man ingenstans. Jag vet, så ska man inte tänka. Trots det kan jag inte hjälpa att göra det. 

Till det programmet jag ska söka till nu i april behöver man två referenser. Jag har en som sagt att jag får ange henne som referens när det behövs. Min chef från sommarjobbet. Otroligt skönt att veta att hon finns. Då var det bara en kvar. Vem ska man fråga? Eftersom det är i manus kanske det är bra att ha någon därifrån. Men då kommer jag till stadiet där jag måste fråga någon som jag inte riktigt vet vad de tänker om mig. Då kom jag på att jag fått använda Emma på Lösnummer som referens tidigare. Självklart frågade jag henne och lyckligt nog fick jag ett ja. Skönt! Då behöver jag inte oroa mig för det. Känns bra att ha Emma där, jag känner trots allt att med hjälp av hennes feedback har mitt skrivande utvecklats avsevärt. Vågar knappt tänka på hur jag skrev innan jag började på Lösnummer. 

Om någon har ett bra tips på hur man frågar om en referens - dela gärna! 

Goodnight and Goodbye

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0