Jag och Ia var iväg på bio idag och såg Berättelsen om Pi. En recension till Lösnummer blev det också. Precis iväg skickad. Då jag känner att jag inte fick ut allt jag ville säga om filmen fortsätter jag här. I vanlig ordning lägger jag upp länken till recensionen så fort den kommit upp på hemsidan. Titeln kanske kan guide er lite för vilken riktning jag har på den: "Magnifikt foto i tårgripande historia".

Jag älskar ju som bekant att gå på bio. Jag går gärna och ser en film mer än en gång om jag tycker den är bra. Det är inte så extremt många som delar detta intresse om det inte är ett stort fan av just den filmen - som exempelvis Twilight fansen. Då jag lämna biosalongen idag var det två tjejer som kan har varit runt 35 som redan pratade om att de ville se den igen. Av tonen de höll lät det som att de inte tillhör den skaran människor som går på bio så extremt ofta och då heller inte ser en film två gånger. Med det sagt är alltså detta filmen som kan få vem som helst att vilja betala lite extra för att få uppleva den på nytt. Ordet uppleva är nog det enda rätta att använda - att säga att man ska se den känns på tok för nedvärderat. 

I min recension pratar jag lite om hur fantastisk historia det är som skapar tankar kring hur djuren egentligen tänker och känner samt huruvida det finns en Gud eller inte. I början av filmen träffar en yngre Pi på en präst och han ställer frågor om varför Gud tillåter saker som är dåliga. Detta är en fråga jag tycker man ofta hör av de som inte är troende. "Om Gud finns, varför skapade han då svält och krig?". Jag tror aldrig jag har hört någon vettig förklaring på denna fråga (ska kanske läggas till att jag till viss mån är troende). Efter att ha sett denna film förstår jag dock. Den svarar indirekt på frågan så många ställt, utan att på något sätt tvinga på någon en religion. Med det sagt är det inte alls någon Gudsfilm som har det i fokus. Det är bara en liten detalj i berättelsen som egentligen lägger vikten på att inte sluta hoppas även om allt är förlorat. En andra grej jag pratar om i recensionen är det helt makalösa fotot. Som sagt, detta är en film att uppleva, inte se. Mer om det får ni läsa sen.

En grej jag inte tog upp i recensionen är han som spelar Pi ute på havet. Detta är, vad jag förstått det som, hans första film. Jag kan inte hjälpa att bli helt förbluffad. Det finns "stora" skådespelare idag som hållt på så länge jag kan minnas utan att prestera något som denna kille gjorde. Om det beror på att han är naturbegåvning eller att Ang Lee är en helt sinnessjukt bra regissör kan jag dock inte säga. 

Ja, jag ska inte gå in mer djupt nu. Mer i min recension som sagt. Bra film. Se den. Och se den i 3D. Tack för mig!

Goodnight and Goodbye