Jag pratar ganska ofta med min kära mor i telefon. Det blir väl inte så ofta som en gång om dagen, men några gånger i veckan blir det allt. Jag gillar att hålla koll på vad som händer där hemma och trots allt så är det skönt att prata med den person man litar allra mest på. Den person som man verkligen kan prata om vad som helst med. Det går bra med Ia också, hon funkar på nästan samma sätt. Hur som helst, igår när jag begav mig från Mina lyckades jag missa bussen. Jag fick stå och vänta på nästa i någon halvtimme och den bussen gick vid 23-tiden. Detta är väl kanske inte sent om man ser till vad folk kan åka, men för dem där hemma är det endå lite sent. Medan jag väntade pratade jag med mamma som ville stämma av vad jag tyckte om kvällens deltävling i Mellon. Idag pratade jag med henne igen och tydligen hade hon berättat för min bästaste morfar att jag åkte bussen vid den tiden. Morfar hade blivit orolig och förklarat att han tyckte det var läskigt att jag åkte så sent och att jag borde hålla mig i min lägenhet. Haha. Helst ville han att jag skulle flytta hem igen. Nu tänker jag ju inte flytta hem igen, det skulle kännas hemskt konstigt. Jag tycker dock han är lite gullig som oroar sig så. Tidigare har han ogillat att jag åker till Madrid för att det är alldeles för farligt där. Att det är farligare i Örebro än Madrid, som för övrigt är en väldigt säker stad, vill han inte låtsas om. Det är här jag ska vara och inte hålla på att åka runt en massa. Haha. Jag gillar min morfar. Mycket. <3

Idag har det som vanligt varit plugg. Behöver jag ens blogga? Haha. Dock besökte jag gymmet en snabbis också. Tänkte att jag skulle ge mig på lite springande i nya skorna. Förvånad blev jag då jag kunde springa en hel minut och känna att det var som att springa en halv minut när jag började. Skönt att inse att konditionen blir bättre. Trots det tror jag att det blir crossen och jag ett litet tag nu. Det högg nämligen i knät lite då jag sprang. Det känns bättre att köra crossen då jag vet att den inte kommer göra något ont i knät. Bättre att ta det säkra före det osäkra. Löpbandet får komma sen i sin takt. Jag har inte bråttom.
Kan för övrigt nämna att det går lite framåt i manuset. Inte väldans mycket, men lite. Jag har cirka 20 sidor kvar till 80, vilket jag idag har satt upp som mål innan onsdag. Min favorit bland svenska filmer, I rymden finns inga känslor, är på 83 minuter så jag satsar på det : ) Now you know!

Hoppas veckan varit bra, nu tuffar vi på in i nästa. 
Goodnight and Goodbye