Okej, nu kanske alla har sett på fb eller twitter, men jag skriver det ändå. Igår upptäckte jag ett litet fint mail från en av producenterna från i måndags. Den jag trodde jag hade störst chans hos. Hon gillade min idé och trodde det kanske kunde bli en stark feel good-film. IIHH! Hon ville ha en ny synopsis och ett manus så jag har finputsat lite på det där och nu skickat iväg. Känns himla bra alltså. Även om det inte går vidare från det här så vet jag att jag kanske ska tro lite mer på mig själv, för det kan faktiskt vara något som är intresserad av det jag gör. Av det jag hört från föreläsare och handledare är att producenter ofta gör vad de kan för att slippa läsa manus och att de hör av sig själva är inte så troligt. Känns ännu bättre då! Haha. Idag berättade Olive på mötet (mer om det sen) också att han pratat med den här producenten efter och hon hade varit positiv och verkligen blivit intresserad av någras idéer. Jag vill säga att min idé var en av dem, men jag lät bli. Hade blivit lite konstig stämning då kanske. Haha. Vet ju inte hur mycket man får berätta heller. Kanske ska vara tyst från nu. Ni får veta lite kanske. Men annars tyst ;)

Mötet då? JO, jag var på ett möte på universitetet där vi bland annat skulle diskutera föreläsare till hösten och så. Jag och Annelie var där för filmklubbens räkning, och lite missanpassad kände jag mig allt. Jag kände ju igen alla utom en i egenskap att jag haft nästan alla som lärare. En kom in och hälsade på Annelie och sa sedan "Ja vi känner ju varandra" Haha. Gosh, så skumt. De pratade också lite om hur de skulle göra i framtiden och hur det gått med kurser tidigare. Väldigt konstigt att sitta där då de pratade om att eleverna på den kursen tyckt på ett visst sätt - JAG ÄR JU EN AV DE ELEVERNA!! Dock kändes det lite kul att få lite inside information inför framtiden och det känns bra med föreläsare och sånt. Guld! Ser fram emot framtiden.

Just det, har nästan kommit på var all  min tur kommer ifrån. MIN TATUERING! Jag tatuerade ju in mitt turnummer så jag alltid skulle ha det och kunna känna mig stark vid saker som jag verlkligen ville göra men kanske inte vågade. Sen den hamnade på armen har nästan allt gått i min väg. Men undantag för vissa saker, bland annat då min fina Skrållan lämnade. Ni kanske inte tror på sånt där, men själv tror jag starkare på det än någonsin. Inte kommer all tur hålla i sig så länge den där sitter på armen, men ni måste ju medge att det börjat ganska så väldigt bra? ;)

Goodnight and Goodbye