Är det inte så typiskt? Två helger i rad har jag varit hemma på landet och speciellt första helgen omringades jag av sjuka människor. Både mamma och Ia har varit förkylda. Det har hostas som jag vet inte vad och rösterna har låtit helt konstigt, ni vet som det brukar. Jag har dock klara mig. Inga tecken på att ha blivit smittad. Igår hörde jag bara Olivers hesa röst, med tanke på att jag hade Agneta som examinator. Tror ni inte att jag haft problem i halsen hela dagen eller? Ont och kliar om vart annat. S e r i ö s t. 
Jag hoppas dock att det stannar så här och bara idag. Dock känns huvudet tungt också. NEJ! Det är bara idag. 

Ni som varit på universitetet och pratat med dem i studentcentrum vet kanske att de är olika trevliga på olika dagar. De senaste gånger jag varit där och en person hjälpt mig tycker jag hon varit så väldigt trevlig. Idag fick jag svaret. Hon frågade om jag hade en pappa som heter Johan. Nej, sa jag, men jag har en morbror som gör det. Det visade sig att de har gått i samma klass, eller något, tillsammans och hon har velat fråga mig det flera gånger när jag kommit. Haha, lite gulligt. De kallade henne tydligen trötter på den tiden. Hon trodde inte han skulle veta vem det är, men man vet aldrig. Ibland har han koll! ;)

Intervjun sen gick väldigt bra. Lotta var väldigt trevlig och hjälpsam. Ska försöka skriva ihop artikeln imorgon. Eventuellt måste jag kolla lite med en annan, men han verkar trevlig så det ska nog gå bra. Har en liten plan där jag intervjuar Anna och Johanna lite också. Känns konstigt att jag är så lugn. När jag annars ska skriva artiklar brukar jag vara så nervös och inte riktigt vet vad jag ska göra. Haha. 

Nu ska jag vila en stund och sen bege mig mot Mina. Såg jag att det var fotboll på tv ikväll eller?
Goodnight and Goodbye