O Children

 


Filminlägg börjar bli lite min grej just nu tror jag. Haha. Sorry. MEN, jag tänkte skriva lite om scenen ovan som är på min topp 10 lista över bästa scener. Som de flesta av mina favoritscener präglas den av filmmusik/filmljud. Några anledningar till att jag älskar den:

- De använder så kallar diegetiskt och icke-diegetiskt ljud helt fantastiskt. Låten spelas på radio så den är hela tiden diegetisk, men samtidigt förstärker de den och tar bort alla andra ljud vilket till en viss grad gör den icke-diegetiskt. Det går alltså från helt diegetiskt till delvis icke-diegetiskt och sedan tillbaka till helt diegetiskt igen. Som jag sa; Fantastiskt!

- Känslan i scenen, som görs mycket av musiken och miljön, gör att filmen för en stund inte känns som samma film. Plötsligt känns den vuxnare och inte som en fantasyfilm om trollkarlar och häxor. 
Känslan gör också att den spänning som hela tiden ligger under ytan i filmen släpper lite. Jag som åskådare behöver inte oroa mig en sekund när jag ser scenen. Den är bara där för välbehag.

- Scenen visar även på mycket känslor mellan Harry och Hermione. Inga "kärleks" känslor utan "vänskaps" känslor. De är fast i detta uppdrag och de vet att de måste kämpa vidare för allas bästa. Vid ett tillfälle i filmen säger Hermione till Harry att de borde stanna i skogen och leva sina liv där, borta från alla hemskheter. De vet båda att de inte kan det. I den här scenen kan de för en stund glömma sitt uppdrag och vara de tonåringar de faktiskt är och borde vara. Dessutom hjälper Harry Hermione glömma sin saknad av Ron en stund som blir så tydlig i och med att hon sitter och lyssnar på radion. 

- Scenen känns lite som en instickare. De flesta scener ska på något sätt föra historien framåt, men denna scen skulle jag vilja säga inte gör det. Enligt mitt tycke finns den där för att stanna upp lite mitt i allt som händer och alltså göra motsatsen mot vad scener ska göra. Trots det tycker jag att den är minst lika viktig som de andra. 

Ja, det var det. Ibland när jag ser filmen längtar jag till den här scenen och ser den endast för den. Lite konstigt, jag vet. För övrigt tycker jag de två sista Harry Potter filmerna är så fantastiskt fint gjorde och de har flera scener som jag är smått förälskad i. Vem vet, kanske kommer fler såna här inlägg..

Goodnight and Goodbye

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0